Många slantar trillade ner på ledarskapskonferensen

På konferensen om ledarskap idag lyssnade jag med intresse på en forskare som berättade att nästan alla organisationer har 30% luft och att processerna kan effektiviseras med 30%. Både pengar, tid och arbetsmiljö att tjäna på att minska slöseriet. Allt handlar om ledarskap. Att sätta upp och förmedla visioner, mål och ramar och att med engagemang och coachande ledarskap få medarbetarna att arbeta mot samma mål och att stimuleras och utveckla verksamheten. Man måste våga ifrågasätta de sätt man arbetar på, sina egna attityder och man måste våga göra fel. Det låter självklart, men hur många organisationer agerar så?

I övningarna var det fruktansvärt svårt att coacha utan att ge förslag på lösningar eller ställa ledande frågor. Min vilja att se resultat och att ”hjälpa” andra att hitta en lösning som jag tycker är bra, kanske till och med kan få motsatt effekt. Det var verkligen intressant att få konkret bevis för det. Hur får man en person som inte förstår och som inte är det minsta motiverad att förstå, att faktiskt göra övningen och få ett resultat? Ju mer jag försökte förklara desto mindre motiverad blev personen och i sista övningen skrev personen inget alls. Det var tur att det fanns andra i gruppen som jag lyckades hjälpa bättre. Annars hade jag varit rätt bedrövad nu. Kan det vara en nyttig reflektion även för föräldrar att inte alltid berätta hur det ska vara?! Där föll en 10-öring ner.

Ledarskap är så betydelsefullt, inte bara hos chefer, utan även hos andra så kallade ”informella ledare”. Får man inte med sig mellancheferna är det nästan omöjligt att driva igenom en förändring.

Tre timmar som definitivt kan användas bättre

Idag blev jag riktigt trött på trafiken och att pendla! Köerna från Ekerö började långt före centrum och stod mer eller mindre stilla. Jag tyckte jag var smart när jag redan vid Malmviksrondellen vände och parkerade vid kommunhuset och tog bussen. Jag hann gå ikapp min missade buss när den stod på Tappströmsbron, så jag vann 10 minuter bara där. Bussfilen till Brommaplan gick bra, men sedan tog det ungefär 40 minuter mellan Brommaplan och Solna C. Efter det hade jag ytterligare 20 minuter kvar.

På kvällen tänkte jag att hem borde det inte vara lika farligt. När jag satt mellan Brommaplan och Nockebybron och hade jag åkt buss i en timme. Med andra ord – lika långsamt nu. Totalt har jag suttit på buss 176 i nästan tre och en halv timme idag mellan Ekerö och Danderyds sjukhus.

När ska det gå upp ett ljus för vägverket och andra än lokalpolitiker att vi inte vinner tid eller miljötänkande på att inte bygga ut vägnäten? Även bussar som går på tomgång är miljöbovar. Vi behöver både bättre kollektivtrafik OCH framkomligare vägnät. (Helst med vinterdäck på bussarna också.)

Förbifarten måste byggas snabbt och myndigheter och andra inflytelserika instanser måste inse att Stockholm växer och ställer ännu högre krav på framkomlighet. Vi kan inte leva i villfarelsen att Ekerövägen kan fortsätta ha tre körfält även om Förbifarten byggs. Det kommer även i framtiden att finnas personer som måste åka över Brommaplan och vidare mot t.ex. Solna.