Svårt att leva som man lär

Här sitter jag och lägger upp en utbildning för småföretagare om sociala medier. Det är så lätt att säga att det går att hitta 15 minuter per dag att skriva några rader i en blogg, eller scanna några intressanta bloggar och kanske kommentera något. Allt handlar om prioriteringar.

Men så ser jag min egen aktivitet, som är fruktansvärt låg. Jag tycker inte att jag hittar 5 minuter varje vardag att skriva något här. Hur ska då en egen företagare hitta det?

Även om jag har svårt att leva som jag lär, så kanske det finns någon av kursdeltagarna som hittar en ny gnista och kan utveckla nya sätt att bygga nätverk och ha kontakt med sina kunder. Kanske dyker en ny FB-grupp upp eller en ny FB-sida som handlar om blommor och prydnadsväxter, eller kanske börjar en ny livaktig blogg. Jag hoppas och kommer att bevaka utvecklingen.

Att blocka sociala medier löser inte personalens motivation

Kommuner och landsting har som förslag att blockera "icke lämpliga webbsidor" för surfning. Förslaget som ligger uttalar inte exakt vilka det handlar om, men det är allmänt känt i sjukhusvärlden att det handlar om t.ex. facebook, personliga e-postsidor, tidningar som aftonbladet och sociala medier. Vissa kommuner och landsting har redan blockat den här typen av sidor, andra har en mer sund inställning (som Ekerö)

Självklart bör det finnas restriktioner mot lagbrott, som barnporr och hets mot folkgrupp. Ekerö har haft vissa inkörningsproblem med sitt filter, men välkomnar sociala medier. Jag har förståelse för synen att personalen ska ägna sin tid till kunder/patienter och inte till privat surfande, men...

...om man har personalproblem, t.ex. att inte kunna motivera anställda att fokusera på arbetsuppgiften, är då det bästa sättet att förbjuda webbsidor?! Personalproblem ska hanteras som personalproblem och inget annat. Omotiverad personal kommer smita undan ändå, t.ex. röka, läsa skvallertidiningar eller dricka några extra koppar kaffe.

Jag är stark motståndare till den här typen av kontrollverksamhet både ur ett kommunikativt perspektiv, ideologiskt perspektiv och image-perspektiv.

Jag förstår inte hur man kan ses som en modern arbetsgivare om man helt utestänger sig från sociala medier. Omvärldsbevakning och användning av sociala medier som ett redskap att nå patienter och anhöriga känns betydligt mer tidsenligt. Studier i USA har dessutom visat att med mer frihet ökar produktiviteten och lojaliteten med arbetsgivaren. En bärbar dator och friare arbetstider ökar den totala arbetstiden med 10 %.

Min mamma sa en gång något mycket klokt (och det var inte enda gången): "Om du vill få en fågel att sitta i handen - öppna den. Ju mer du håller fast fågeln desto mer vill den flyga iväg."

De kloka orden har jag ofta med mig i olika sammanhang. Det är också något som jag vill dela med mig av till landstingens och kommuners tjänstemän och deras ledningar. Vill vi ha kompetenta och lojala medarbetare som lägger ner den där extra energin på jobbet/bemötandet/servicen, måste också arbetsgivaren vara generös och lita på att medarbetarna klarar av att prioritera och ta ansvar.