Idag var jag på en utbildning i Dialogen som verktyg för chefer. Så viktigt och spännande att i övningarna se skillnaden på debatt, diskussion och dialog. Dialogen kräver aktivt lyssnande, något som jag tror vi alla till mans och framför allt politiker är dåliga på. Det är så mycket enklare att debattera eller på annat sätt föra fram sin åsikt och kompromissa fram en lösning än att VERKLIGEN lyssna på den andra. Hur ser den andres världsbild ut? Varför?
Det betyder inte att man ska ge upp sin egen bild eller idé. Men det ger nya vinklingar och intryck som förädlar och utvecklar den egna idén.
Diskussionen och debatten har också sin plats. Hur skulle kommunfullmäktige och kommunstyrelsen fungera om alla bara var aktivt lyssnande? Ett spännande experiment onekligen. Mötet med väljare och kommuninvånare bör däremot vara ett aktivt lyssnande. Det skulle både politiken och sakfrågorna tjäna på.
Men är inte bloggandet motsatsen till aktivt lyssnande - att bara föra en åsikt ut i tomma intet som man hoppas ska leda till att någon kommenterar? Fast även det har sin plats och sin funktion, om rätt saker på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Framför allt om det blir ett meningsutbyte bland kommentarerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar